Claesdotters snapshots

Har spenderat kvällen genom att titta på en skum film. Men i slutet kommer jag alltid fram till att jag gillar skumma filmer. Dom har oftast ett unikt budskap. Vilket jag i sin tur gillar.

I en utav reklampauserna passade jag på att kila ut med Schipp och när jag stod där ute för att vänta på att han skulle hitta den perfekta bajs-platsen fick jag höra en unge skrika som om den gjorde det för sista gången. Detta pågick i mina 10 minuter jag vistades ute och fortsatte säkert efter att jag gått in också. Visst att barn skriker men det värker endå i mig när det blir så högt och intensivt. Det var någonstans under dom 10 minutrarna som jag bestämde mig. Har vetat egentligen sen länge att jag i något sammanhang velat jobba med utsatta barn.

För jag anser att vi ska försöka göra världen till en bättre plats genom vårat arbete. Det är iallafall något som jag själv vill åstakomma. Och alla barn förtjänar kärlek, trygghet och stabilitet i sina liv. Ingen ska behöva vara rädd. Jag anser att ingen människa föds ond. Dom blir vad vi gör dom till. Och inte har dom väl valt att bli tillsatta till världen. Det var du som satte dom dit. Och då är det du som ska se till att dom får det så bra som alla barn förtjänar att ha det.
Jag ska utbilda mig till socionom. Det är ju så sjukt brett. Men jag kommer att välja att jobba med barn och ungdomar. Först trodde jag att det skulle bli ett problem eftersom jag har en tendens att bli för snäll. Men jag ändrade mig snabbt då jag vet att jag skulle passa utmärkt. Jag försöker alltid sätta mig in i allas situtioner, lyssna och vara rättvis och förstående. Jag är känslomässig, ödmjuk men vet jag att jag har rätt kan jag bli benhård. Jag förhastar mig inte utan bejakar alla tänkbara ting.
Kommer ju även att läsa dom ämnena som intresserar mig så som, psykologi, jurudik och sociologi. 



Jag har själv inte haft en dålig uppväxt. Vet bara hur det känns att känna sig utelämnad och ensammast i världen med ingen som bryr sig om dig. Känna sig oförstådd. Ingen talar mitt språk. Därför tror jag att jag har lättare att sätta mig in och förstå dessa barn. Jag tror även att jag har fördelen när det kommer till föräldrarna. För jag gör verkligen allt för att försöka sätta mig in och förstå människors dåliga handlingar. Det mesta har en förklaring.
Finns så sjukt mycket dåliga socialarbetare som beslutar att ta barn från föräldrar som faktiskt har kärleken och viljan att försöka. Det måste finnas andra lösningar. Medans dom lämnar kvar barn hos föräldrar som misshandlar och utsätter dom. GRR jag kommer säker bli superarg på systemet många gånger. Men jag kommer även att kunna hjälpa några på vägen. Och bara det i sig är en mening med livet.

Känns superskönt att man numera har ett mål att sikta bollen på. Det gör att jag kickar mig själv i arslet när dobbarna drar fast i grästet.

Kisses and hugs, Claesdotter