Claesdotters snapshots

Varför måste livet vara sådär förbannat jobbigt och komplicerat? Kan väl vara lite mer som en dag på Liseberg. För upp och ner, det kan vi aldrig tas ifrån. Men tänk er, där ute, fler än ni sitter människor just nu och drömmer om det dom drömmer om. Drömmer om sådant som dem vill göra, uppleva, åstadkomma. Men vilka utav dessa tenderar att gör det? Kan ju garantera att de är mycket, mycket mindre än hälften och det var redan lite vid hälften. Där går dem gråa i ansiktena dag ut och dag in på sina jobb som dem går till för att överleva. Det är tragiskt. Varför kan vi inte få syssla med de vi vill? För det som vi brinner för otroligt mycket borde väl endå vara de vi är bäst på?
Jag vill vara en älva, dem blir utvalda till att bli det som dem är bäst på. Hur skulle de vara om yrket valde oss och inte vi yrket? För att de skulle vara då vi blev som bäst, var mest till nytta och kunde göra mesta möjliga just i den branschen. Jag vill ha en förändrig. Jag vill kunna göra det jag drömmer om, det jag skulle bli bra på utan att allt ska vara så förbannat komplicerat. Samt se andras drömmar uppfyllas. Då blir jag lycklig.