Claesdotters snapshots

Ni ljuger, ser på och slåss. Ingen verkar förstå min tanke kring oss? Ärlighet och vänskap är ord som nu idag går bort. Min kropp krampar och gråter för allt känns så långt bort. Fylld med ord så jag spricker, får ingen ordning på tankarna så dem förblir där. Har försökt så många gånger att sluta tänka på andra att jag mister min kapacitet att andas. Jag ska stå för det jag tycker och känner utan att du ska lägga en pinne i vägen. För ingen är ju mindre bättre än du. Jag ska sluta, släppa taget om att förändra. Förändra det som jag anser är fel. Jag kan vara svår och hård för jag går inte med på hur din skalle mår. Sluta passa in och häng, livet är för kort för sånna som dig. Men ni passar ju så bra ihop så jag får leva inuti min egna igloo. Men vetenskapen om min sannerliga väg får mig att tro på att gud verkligen finns där.

 

Jag vet att det som jag gjort varit fel har sedan kommit och slagit mig i ryggen tillbaka, mer än välförtjänat. Men jag var ung, och ungdommen är till för att läras. Men när vuxna människor inte fattar går jag lös någonstans.