Claesdotters snapshots

 

Med sanningen i hand så har vi de svårt ibland, kanske svårare än andra. Men inget kan jämföras när vi har det som bäst. Då världen ler, solen blir varm och alla fåglar kvittrar i kör. Våra hjärtan slår i takt och växer ihop till ett. Ett vackert ansikte kanske inte har ett hjärta men ett vackert hjärta har ett ansikte. Du är allt jag behöver.

När droppar glimmar likt smaragder i grönt hav och lärkan sjunger en trall över ängamark. Vet jag att du finns där. Älskar, ser på och ler. Men när vinden har lagt sig och små lampor vi endast ser är du bortom det jag vet. Jag kan aldrig hålla din hand medans min är varm och heller aldrig se så länge jag finns med. Jag vill forfarande finnas till och låta tiden vandra omkring. Men när den väl valt sin stilla gång, snälla låt mig då bli din..

 

Kärlek är när man inte överger ett sjunkade skepp. Man stannar kvar, håller ut, och kämpar tillsammans. Man växer och bygger nya båtar. Kärlek kan defineras med känslan av att åka upp och ner i en killibacke. Man vill aldrig att den ska ta slut. Och inget annat känns nog så bra. Man glömmer och lever i känslan i magen. Känslan om ingenting ont. Kärleken är faktiskt oändlig, det finns ingen som någonsin kan tala om för dig att du ska sluta eller sätta stopp för den. Kärleken kan bara växa. Den kan inget annat, inte kapas och inte minska. Inte kärleken. Kärleken är det mest förlåtande vi har. Finns heller ingen som kan tala om för dig på vilket sätt du ska älska. Kärleken är mångsidig. Och vi delar den på olika vis. I mitt fall handlar det om att kunna vara där när någon är ledsen, att stöta sin kärlek genom alla hinder, att kunna skratta åt olikheterna, att bre smörgåsar 04.57 och om att aldrig släppa taget. Kärleken kan bara vara evig, man kämpar till sista andetaget.


Skål för 1 år och 7 månader, I belive it's a record, cause I fall in love every day in the same person <3

Är vaken och kan inte sova, vet inte vad vinden för med sig för gåta? Jag kan sakna, någonstans på en ensam gata. Men här hos dig är jag aldrig själv. Låt oss vakna på en ny raksträcka, till en ren vind och ett vatten fylld enda upp till kanten. Vad du saknar är inte det som fick dig att hata. Du hatar för att du inte längre kan tala. Ingen förstår dig och du blir likt en regndroppe i Saharas öken. Våga, vinn eller förlora, annars kommer någon att komma till skada. Det är bara i mörkret du kan ta på mig. För i månens ljus pulsar mitt hjärta i samma takt som den vita duvans vingslag. Lär dig älska, lär dig respektera och rättsidans väg ska leda dig genom berg och genom hav tills din duvas hjärta slutat att slå. Vi måste hålla ihop. Ett helt pussel menat för varandra. Världen, universum, tillsammans.

Jag har problem. Liksom du, liksom jag. Vi alla har, medvetet eller omedvetet. Om inte idag så kanske imorgon?
Jag stänger ute mina problem, öppnar inte dörren för dem och svarar heller inte i telefonen när dem ringer. Men samtidigt som jag gör detta, vilket är det största av alla mina problem. För medans jag stänger allting ute, låser jag samtidigt in mig själv. Ensam i en pansar bubbla. Omöjlig att krossa, omöjligt att ta sig in i, men inte omöjlig att ta sig ut ifrån. Jag minns bara inte var, var jag la nyckeln. Men jag vet att en dag hittar jag den på en säker plats och den dagen kommer jag att lämna kvar mitt allra största problem och föralltid glömma bort den platsen..
Förlåt för mig, förlåt för dig, fan, fan, fan som thåström skulle ha sagt. Fan, men jag kommer att grejja det här, om du låter mig ta tid? För under tiden klockan tickar på och även när den klockan ringt klart, så har du alltid mitt hjärta. Kom ihåg det.


Copyright by claesdotter.blogg.se

Alltså jag blir så äcklad, illamående och vill stoppa fingrarna i halsen. Hur fan kan man vilja uppmana någon till att vara otrogen? När det fan är bland dem värsta brotten man kan begå. Sårande enda in i hjärteroten och det kan verkligen förstöra en annan människas liv. Vi ska respektera varandra och vårda varandra, otrohet är raka motsatsen. Och vad fan är ett engångsligg värt?, ZERO! Man kan inte både ha och äta kakan samtidigt, man får helt enkelt göra ett val. Man kan ju hoppas på att denna lilla fittan kommer att ha män som ständigt går bakom ryggen på henne. För ingenting annat är hon värd. Tror då inte att hon skulle uppskatta det lika mycket, men det är klart hon går väl runt i en lalande värd och tänker att det händer inte mig. Vem fan tror hon att hon är? Snacka om dubbelmoral... stackars hennes barn. Det är sånna som hon som inte ska ha barn, för dem lär bara göra världen mer vidrig än vad den redan är. Ungefär som att hon skulle säga att det var okej att bli våldtagen.. nämen han var liksom sugen på sex och der är spännande, helt okej.. jag blir fan mörkrädd. Men ingenting idag tycks förvåna en!

♣
Sitter uppe och tittar på QX-galan och det är blandade känslor, som kärlek, glädje, smärta, sorg men framför allt hopp, som man får bland alla dess fantastiska människor. Kändisar verkar ha en bättre syn och förståelse och verkar visa mer respekt och ha mer hänsyn till varandra än vad vi vanliga "dödliga" gör. Måste vara för att dem lever nära det och för att många av oss inte gör det och blir då främlingar till sådant som inte är likadant som vi. Tycker iallafall att det är fantastiskt fint av alla dessa offentliga människor att visa att man faktiskt duger precis som man är.

Hur otroligt hemskt är det inte egentligen, tror inte vi förstår själva hur sjukt och grymt det är?! Människor blir alltså mördade och tar livet av sig för att dem tycker om en människa av samma kön. Det gör jag också, i massor bara det att jag inte blir kär i dem och har sexuellt umgänge tillsammans med dom, men vad är det egentligen för skillnad? Kan verkligen inte sätta mig in i den situationen att människor kan hata andra för att dem är "annorlunda" men vem fan vet om Eva elle Adam egentligen var homosexuell? Med tanke på att många idag på 2000-talet fortfarande tvingas leva i lögn p.g.a samhället. Vi är av samma art, lika, men det betyder inte att vi ska vara det eller tänka lika. Man väljer faktiskt inte vem man blir kär i och för fan folket där ute som lyssnar och absolut till er som inte gör det, VI ÄR FAKTISKT ALLA MÄNNISKOR, samma som din mamma eller pappa, bror eller syster och dina barn. BEHANDLA ALLA MED SAMMA RESPEKT!!  Och är det någon som man inte delar samma åsikt med behöver man inte starta krig och beblanda åsikterna med våld. Och är det något man inte förstår sig på, försök iallafall..

Men som mamma skulle sagt, - visst fan är det synd på en sådan snygger pöjk ;)


PEACE ♥

Ibland känns det faktiskt som människor inte vill förstå mig. Dem försöker inte ens. Det första faktumet i att försöka förstå en annan människa är att lyssna, iakta och försöka att ta reda på. Fakta finns alltid att få. De handlar bara om vad vi tycker som är värt att kämpa för. För att kunna veta hur jag ska göra i vissa situationer och hur jag då ska göra behöver jag läsa och lära om min diabetes. Det kommer inte gratis till mig. Det gör inget näst intill. Det är samma sak med deprission, jag går till en psykolog för att få hjälp med hur jag ska kunna hantera den och kunna hjälpa mig själv ur den. Jag undrar egentligen hur många utav mina nära och kära som verkligen vet vad det innebär att vara deprimerad? Hur det påverkar mig, mitt liv och min sociala förmåga. Det hade varit så mycket enklare om någon bara visste. Det finns en och det var han som fick min klump att försvinna för han fyllde i mina meningar. Jag behöve inte säga någonting. Han visste redan.
Jag själv visste inte ens vad de innebar, även fast det är jag som går igenom det. Men när jag tog reda på det blev allt mycket tydligare. Jag var inte konstig eller annorlunda, helt normal för en deprission. Vad som för dig är enkelt, kan bli kaos för mig och ogenomförbart. Jag accepeterar att ni orkar, acceptera att jag ibland inte gör det.
Att sova mycket, att inte sova på nätterna, få sömnrubbningar, ha mardrömmar, att ständigt vara orkeslös, att ha svårt för känslolivet, att inte alltid klara av att umgås tillsammans med andra människor, att inte kunna prata, inte kunna känna, ha svårt för att utföra saker, att inte kunna tänka, att ständigt känna sig misslyckad, att inte klara av obehagliga situationer, jobbiga situationer, att inte klara press, att ha tankar om att inte längre finnas kvar, att ibland försöka vara osynlig, att vakna med känslan av att någon lämnat dig, att ha svårt att andas är en del utav det jag lever med just nu.

Gick in och läste en blogg och kopierade en text från en tjej som också lider av bl.a depression. Jag hade lika gärna kunnat skriva det själv. Även fast det är fruktansvärt tragiskt, lättar endå bröstet för att jag faktiskt inte är ensam. Det är inte bara jag.
"Jag har så sjukt svårt för att komma iväg. Att ta för mig att göra saker. Det går inte. Och det är inte för att jag är lat. Det är för att jag inte kan! Det är någon spärr i mig, men jag vet inte vart den sitter för att komma över den spärren."

Och en sak, ingenting utav det här handlar om att jag vill ha sympati eller ledsna miner. Det enda jag vill är att man ska förstå varför och inte tro så mycket på egen hand. Att på något sätt försöka dömma mig och få mig att känna mig värdelös, det gör jag så bra ensam. Jag är där jag är och det är inget jag kan göra någonting åt på minuten. Hade jag det hade jag aldrig suttit här och lättat på trycket.

Jag blir upprörd, ledsen, förbannad, allt på samma gång. Jag har börjat förakta alkohol. Och när jag satte mig ner för att tänka ut varför? Har det faktiskt en ganska naturlig förklaring. Min pappa slog hårdare när han hade druckit, psykade mer än annars, jag har sett familjer falla isär, barn som farit illa, männskor som slagit varandra blodiga, vilket annars inte skulle ske, fått vetenskap om personer som våldtagit som heller annars aldrig skulle göra det, männsskor blir elaka och har en tedens att ignorera, upplevt alldeles för många rädslor i samband med alkohol p.g.a olika orsaker, läst om människor som mördar som heller annars inte skulle göra det, blivit bedragen p.g.a alkoholen, männsiskor vågar ta livet av sig och kniven i bröstet alldeles för många gånger. Människor blir vanföreställda, inte säga själva, inte ens jag och jag blir inte elak, bara glad och det är något som jag annars inte är. Kanske är bra? Men inte rätt. Mina ögon har öppnats och dem säger ta bort skiten. Till vilken nytta egentligen? Är vi såpass tråkiga att vi måste bli annorlunda för att kunna umgås med varandra? Då låter jag hellre bli. Jag vill lära mig våga endå. För det är mer naket. Hade det kommit idag hade det klassats som en drog och därmed varit olaglig och enda anledningen till att det inte förbjuds är för att systemet ska känna pengar. Allt handlar om pengar, men pengar gör en bara olycklig. Man förblir onöjd. Och blir girig. 

Only when the last tree has died, the last river has been poisoned and the last fish been caught. We will realise that we cannot eat money.

" Can we pretend that airplanes in the night sky are like shooting stars? I could really use a wish right now.. "


Har ni någonsin befunnit er i mörkret och inte haft någon som helst aning om hur ni ska ta er ut där ifrån? Isåfall vet ni hur jag har det just nu. Att ord utan egentlig betydelse som yttras i ilska skulle kunna göra så här ont, om det sägs av någon som man älskar, hade jag ingen aning om. Det känns som någon lämnat mig. Som om någon hade stuckit en kniv i mitt hjärta för att låta den sitta kvar där. Men inte tillräckligt djupt för att ta död på mig. Men jag älskar, det gör jag verkligen, annars hade jag vandrat i ljus och mitt hjärta hade varit vadderat med bomull. Den som sa att kärleken är enkel, har nog aldrig tidigare i sitt liv ljugit så extremt. Men han som sa att den minst är lika underbar som den är svår har nog aldrig tidigare i sitt liv talat mer sanning.

Det finns saker som skrämmer mig mer än döden och jag vet i mitt hjärta att jag måste släppa det. Om så sker är det så och något annat vackrare väntar. Men det är så jävla svårt att låta bli. För man vill inte. Man vill kunna ändra sitt öde om det planerar att välja en annan väg än den du har planerat.

Jag är inte ofelaktig, jag gör och har gjort många saker som inte varit rätt. Men vad som är rätt för mig är kanske inte rätt för någon annan. Jag har alltid en orsak och jag vet och kan förklara den, även om den är underlig. Men det här är jag. Dem som känner mig borde veta och dem som inte gör det ska inte veta. Jag försöker alltid ha en tanke om att vissa gör saker av en anledning och därför dömmer jag dem inte. För jag känner dom inte och gör jag det är jag där för att hjälpa. Och vill dem inte det ska dem iallafall veta att jag står brevid. Att vi handlar olika och tänker olika är för att vi är olika och så ska det vara, för vi måste börja respektera människor för vad dem är. Because everyone has their reasons. 

EN HEMLIGHET!!
- Det "enda" som krävs för att du ska bli perfekt, är att du själv tycker det-
                                                                     Citerat: Matilda Claesdotter

Nu ska jag vara riktigt ärlig. Satt inne på youtube när det kom upp en smink video som en tjej hade gjort, en ganska så överviktig tjej. Läste kommentarer och det fanns ju många som inte var så snälla. Som ex. du passar inte in, förstå det helt enkelt och massa elaka vanliga ord som sägs till människor som är kraftiga. Och jag kan erkänna att jag också tänkte som så att, varför gör hon en sådan video, det passar sig inte. Men fuck me för det! Spelar väl ingen roll att hon är kraftig och kanske inte har skönheten på utsidan som talar för sig. Hon kan ju vara värsta make up artisten! Vad är det i oss som gör att vi drar oss till sådant som är vackert och lämnar det "fula" utanför våra liv? Kolla på mig jag skulle inte köpa en modetidning som är publicerad av någon halv gammal och som i mina ögon är osnygg.. Varför?? Tror väl inte att det ska finnas något annat lockande där i då. Men varför egentliten? Ingen anning? Behöver ju inte betyda att dem är mindre begåvade för det. Det yttre har ju ingenting med det som rör sig inuti oss. Men det är ju dessa förbannade idealen som förstör oss människor. Som förstör vårt sätt att tänka och acceptera varandra. Ända tills dess att vi ger oss en chans att lära känna varandra. Men hey, någon ska väl alltid vara en hack kyckling och en annan the rockstar. Tycker bara att världen skulle vara bättre med något mellanhand. Ne, alla kanske skulle behöva bli hypnotiserade som jack black i min stora kärlek!

Jag är ingen diva och framför allt ingen bitch som många har fått för sig. Att vara medvetet elak ligger inte i min natur. Hade liksom inte det yttre som liten och man kan väl säga att jag är lite som i sagan om den fula ankungen. Skäller på mig själv och nyper mig i armen när dom förefattade tankarna kommer... 


Titta här till exempel, jag kanske kan tänkas måla, vilket jag absolut inte kan. Och som många tror att bara för att man är snygg så kan man sjunga.. NOT. Hallå eller? Då skulle ju jag sjunga som en gud ;) Skämt å sido!

Hur ska jag kunna vara glad när jag inte är det? När magen värker och huvudet inte vill något annat än att slockna. Trots allt fint som är närmast, kan jag inte. För jag styr inte mina egna känslor. Jag kan inte ta bort det onda. Jag kan verkligen inte. Och jag kan inte vara på ytan alltid, ibland hamnar jag på botten och kan inte ta mig upp. Jag befinner mig där just nu. Och även fast jag helst av allt skulle vilja sväva och skriva om glada, possitva och roliga saker kan jag inte förmå mig till att göra det. Huvudet spärras för sånt och jag tappar lusten. För när jag väl ska börja skriva första ordet i meningen blir det tvärnit. Ingenting.. för jag kan bara vara mig själv. Kan inte visa en falsk bild av mig själv. Kan inte låtsas som ingenting när det händer massor inom mig. Jag blir tillbaka dragen och drar mig undan verkligheten för jag inte vill såra människor som står mig nära för jag stänger av mig. Men här kan jag tala ut. För detta är min zone. Tack för att ni även lyssnar när saker och ting går fel. Att skriva får mig att må bra, så vissa stenar har redan lättat. Imorgon hoppas jag att jag är tillbaka igen.

Jag måste bekanta mig med mig själv. Hitta mig själv igen? Och jag måste börja våga tro, tro på mig själv. Framförallt börja acceptera mig själv för den jag är och respektera. Och sluta ljuga för mig själv och inse verkligheten. Samt att jag inte är sämre än någon annan p.g.a tråkigheter som drabbat mig. Jag måste vända det negativa till något possitivt och växa i tragedierna istället för att förminska mig själv till något katten släpat in. Jag ska vara stolt, stark, modig och ödmjuk. Och aldrig låta någon annan få mig att känna mig värdelös eller sämre. Våga tala och säga det mitt hjärta säger. Stå upp för sånt som man tycker är rätt! Frågan blir bara hur ska man göra för att tänka såhär varje dag?

Vi kommer aldrig att duga inför någon föräns vi lär oss att duga inför oss själva.

Önskar att jag kunde göra mer för dig, vara mer för dig. Känner mig så otillräcklig för dig, även fast jag vet att du älskar mig. Vill aldrig bli utan dig och det hoppas jag att du vet? Väljer många gånger fel för att jag inte kan vara still, för då tänker jag.. måste hela tiden fokusera på annat för att orka med mig själv. Men saker blir bättre, det lovar jag. Jag lovar oss det. Längtar tills du kommer hem igen. För ikväll är det våran Fredag, mys, mys och mys står på schemat och jag lovar att bara vara din hela kvällen ♥

Du är mitt hjärta och mer värt än någonting annat. Älskar dig nu och föralltid.

/Din.

Igår tittade jag på förra veckans avsnitt av kalla fakta. Det handlade om Sveriges första självmordsbomare och spann vidare in på Islam och muslimernas syn på vissa saker. Tidigare har jag ansett att religion är något som borde avskaffas och efter detta programmet vill jag bara strypa allt som har med religon att göra. Den gör människor sjuka!! Man tänker att vi alla är människor men fy satan vad vi är olika, det handlar om hur vi uppfostras, hur sunda värderingar våra föräldrar har och samhället runt omkring oss. Det är iallafall sjukt knäppt att vi människor på jorden kan ha så olika värderingar, åsikter, lagar. Men till frågan i detta; hur avskaffar man religonen ? Svar: Det går inte! Lika troligt att det blir world peace och att kriminaliteten försvinner är det som att religonen skulle det. Ne, vad som då skulle behövas är en nystart på jorden. Kanske är närmare än vad vi tror? 2012 here we come!

Man vågar ju egentligen inte tycka så mycket för att  inte senare bli kallad rasist men man kan ju undra om saker och ting hade varit bättre om vi inte hade blandat religonerna så som vi gör? Självklart ska man hjälpa en medmänniska om man kan ,men då tycker jag som liksom många andra att man får anpassa sig efter landet vi bor i. Det skulle jag. Jag skulle vilja för att smälta in bättre. Sen förstår jag att det inte är lätt, dem försöker och bara får skit ifrån oss, om att dem aldrig kommer att passa in hur dem än gör och det är fel. Ser ingen som helst skillnad på hur vi ser utan endast på våra dåliga beteenden som faktiskt inte skulle vara nödvändiga när man kommer till ett land som kan ge en ny chans i livet. För när jag tittade på programmet och dem intervjuar människor ifrån England och dem inte vågar gå på vissa platser för att dem är rädda för muslimer, känns det sjukt fel. Man ska inte behöva vara rädd för sådant som egentligen skulle stått utanför sitt land. Borde inte vara så heller. Utlänningar har ju från början flytt sitt land på grund av sin rädsla för något och borde därför ha förståelse att rädsla är bland det värsta som finns. Vi borde vara fredliga, allesammans, tillsammans...

Make love, not war!

p.s Dem som är så högt troende på sin gud, hur kan dem anse att herdersmord och självbomning skulle vara rätt, acceptabellt inför gud? Vad jag har fått höra står det inget om det i koranen, så vad kommer det ifrån egentligen?