Claesdotters snapshots

Hur ska jag kunna vara glad när jag inte är det? När magen värker och huvudet inte vill något annat än att slockna. Trots allt fint som är närmast, kan jag inte. För jag styr inte mina egna känslor. Jag kan inte ta bort det onda. Jag kan verkligen inte. Och jag kan inte vara på ytan alltid, ibland hamnar jag på botten och kan inte ta mig upp. Jag befinner mig där just nu. Och även fast jag helst av allt skulle vilja sväva och skriva om glada, possitva och roliga saker kan jag inte förmå mig till att göra det. Huvudet spärras för sånt och jag tappar lusten. För när jag väl ska börja skriva första ordet i meningen blir det tvärnit. Ingenting.. för jag kan bara vara mig själv. Kan inte visa en falsk bild av mig själv. Kan inte låtsas som ingenting när det händer massor inom mig. Jag blir tillbaka dragen och drar mig undan verkligheten för jag inte vill såra människor som står mig nära för jag stänger av mig. Men här kan jag tala ut. För detta är min zone. Tack för att ni även lyssnar när saker och ting går fel. Att skriva får mig att må bra, så vissa stenar har redan lättat. Imorgon hoppas jag att jag är tillbaka igen.

Jag måste bekanta mig med mig själv. Hitta mig själv igen? Och jag måste börja våga tro, tro på mig själv. Framförallt börja acceptera mig själv för den jag är och respektera. Och sluta ljuga för mig själv och inse verkligheten. Samt att jag inte är sämre än någon annan p.g.a tråkigheter som drabbat mig. Jag måste vända det negativa till något possitivt och växa i tragedierna istället för att förminska mig själv till något katten släpat in. Jag ska vara stolt, stark, modig och ödmjuk. Och aldrig låta någon annan få mig att känna mig värdelös eller sämre. Våga tala och säga det mitt hjärta säger. Stå upp för sånt som man tycker är rätt! Frågan blir bara hur ska man göra för att tänka såhär varje dag?

Vi kommer aldrig att duga inför någon föräns vi lär oss att duga inför oss själva.