Claesdotters snapshots

Bara för att du är det underbaraste som finns.
Alltid din ♥

God morgon! Står i köket och lagar pannkaks frukost medans älsklingen ligger i sängen och tittar på en film han måste se klart för den verkar mysig. Det roliga är att jag har velat se den med honom men den har ju varit så dålig.. så visar det sig att han inte ens sett den :P
Ne nu ska jag fortsätta att vända pannkakor i luften medans jag hoppar på ett ben.

Puss, C.

Jag är så trött på männskligheten. Såpass trött att jag undviker den. Jag håller inte alls med. Står i en cirkel utan min rätta väg att gå. Litar inte fullt ut på någon men har endå inte svårt att öppna mig till en viss gräns. Mitt inre rör ingen. För ingen delar det med mig. Jag gillar inte den sidan hos mig att jag ibland bara inte kan hålla käften. Men ibland håller jag även tillbaka. Det hämmar mig. Jag vet att jag är en människa innerst inne som vill och måste uttrycka det hon tänker och känner. Och frågar någon mig ska jag väl säga det som är jag? En klok kvinna förklarade det så att vill personen inte i fråga veta ska denne heller inte fråga. Så gör inte det håll käften om du verkligen inte vill veta. För visst vet du att ett dåligt svar kan komma det är bara det att du förväntar dig inte det. För som vanligt ska alla människor göra dig till lags. Där skiljer jag mig igen. Jag föreställer mig alltid det värsta för att jag bara är sådan. Kanske därför jag är som jag är och ibland mår som jag mår. Im like a pessimist sometimes..

Kan inte berskriva nog hur trött jag är på människor. Vad förvandlas vi till? Alla tycks bli schitzofrena. Ingen står för vad den känner eller egentligen vill. Säger en sak men menar en annan. Säger en sak för att senare fösklara det helt annorlunda. Dom ljuger om sitt innersta för att göra det enkelt. För vi är fega, rädda, sårbara, ensamma, beroende. Så jävla beroende av andra hela tiden. Är det jag? Är jag så kräsen? så olik? ingen tycks vara som mig. Ingen delar mina tankar. För ingen tycks tänka idag. Pratar. Men jag har ingen aning om vad dom säger. Ibland får jag en obehaglig känsla av att jag inte hör hemma här. Är jag från yttre rymden?

Förstår någon hur jag känner mig? det känns som jag är 15, tonåring men befinner mig i treans klass på lågstadiet. Min hjärna står still och jag utvecklas inte. Står och stampar. Hittar inte det mitt inre gapar efter.

Äh skit i mig, musik och nattliga timmar får mig att tänka så ingående att jag inte ens kan förmedla den rätta känslan eller tanken. Sånt är frustrerande. Hatar bara människor som inte är ärliga, som spelar falkspel, som inte står för någonting. Som säger saker till en annan dom sen inte kan stå för till denne. Jag är inte världs bäst men jag försöker. Jag tänker. Därför finns jag. Vart befinner ni er?

Jag är ett totalt pucko. Det kan jag stå för. För jag gillar pucko.

C.