Claesdotters snapshots

" Can we pretend that airplanes in the night sky are like shooting stars? I could really use a wish right now.. "


Har ni någonsin befunnit er i mörkret och inte haft någon som helst aning om hur ni ska ta er ut där ifrån? Isåfall vet ni hur jag har det just nu. Att ord utan egentlig betydelse som yttras i ilska skulle kunna göra så här ont, om det sägs av någon som man älskar, hade jag ingen aning om. Det känns som någon lämnat mig. Som om någon hade stuckit en kniv i mitt hjärta för att låta den sitta kvar där. Men inte tillräckligt djupt för att ta död på mig. Men jag älskar, det gör jag verkligen, annars hade jag vandrat i ljus och mitt hjärta hade varit vadderat med bomull. Den som sa att kärleken är enkel, har nog aldrig tidigare i sitt liv ljugit så extremt. Men han som sa att den minst är lika underbar som den är svår har nog aldrig tidigare i sitt liv talat mer sanning.

Det finns saker som skrämmer mig mer än döden och jag vet i mitt hjärta att jag måste släppa det. Om så sker är det så och något annat vackrare väntar. Men det är så jävla svårt att låta bli. För man vill inte. Man vill kunna ändra sitt öde om det planerar att välja en annan väg än den du har planerat.

Jag är inte ofelaktig, jag gör och har gjort många saker som inte varit rätt. Men vad som är rätt för mig är kanske inte rätt för någon annan. Jag har alltid en orsak och jag vet och kan förklara den, även om den är underlig. Men det här är jag. Dem som känner mig borde veta och dem som inte gör det ska inte veta. Jag försöker alltid ha en tanke om att vissa gör saker av en anledning och därför dömmer jag dem inte. För jag känner dom inte och gör jag det är jag där för att hjälpa. Och vill dem inte det ska dem iallafall veta att jag står brevid. Att vi handlar olika och tänker olika är för att vi är olika och så ska det vara, för vi måste börja respektera människor för vad dem är. Because everyone has their reasons.