Claesdotters snapshots

Jag har problem. Liksom du, liksom jag. Vi alla har, medvetet eller omedvetet. Om inte idag så kanske imorgon?
Jag stänger ute mina problem, öppnar inte dörren för dem och svarar heller inte i telefonen när dem ringer. Men samtidigt som jag gör detta, vilket är det största av alla mina problem. För medans jag stänger allting ute, låser jag samtidigt in mig själv. Ensam i en pansar bubbla. Omöjlig att krossa, omöjligt att ta sig in i, men inte omöjlig att ta sig ut ifrån. Jag minns bara inte var, var jag la nyckeln. Men jag vet att en dag hittar jag den på en säker plats och den dagen kommer jag att lämna kvar mitt allra största problem och föralltid glömma bort den platsen..
Förlåt för mig, förlåt för dig, fan, fan, fan som thåström skulle ha sagt. Fan, men jag kommer att grejja det här, om du låter mig ta tid? För under tiden klockan tickar på och även när den klockan ringt klart, så har du alltid mitt hjärta. Kom ihåg det.


Copyright by claesdotter.blogg.se