Claesdotters snapshots

Hade fruktansvärt ont i magen här om dagen. och även fast smärtan var så outhärdelig kunde jag inte undgå mig själv att le. Jag ertappade nämligen mig själv stryka handen över magen och fantisera på något som jag tycker om eller skulle få mig glad.
Om vi backar bak cirkus 17 år tillbaka skulle vi hamna någonstans i vårat gamla hus i Tun. De var där allt började.
Jag ligger i min säng på mitt rum och är jätteledsen p.g.a min onda mage och för att mamma inte finns nära då hon är ute och handlar. Min bror sitter på sidan av sängkanten och lovar att allt snart blir bättre. Han ber mig sluta mina ögon och ta min hand på magen och stryka den med mjuka rörelser och tänka på något som jag tycker om som får mig glad. Då skulle smärtan försvinna. Jag minns att jag alltid tänkte på hur hela familjen åkte till Liseberg och jag minns hur de alltid hjälpte. I dessa stunder tyckte jag att han var magisk. Han har alltid varit my Hero i många situationer ♥
Det här är något som jag kommer föra vidare till yngre generationer.

Skrämmer de er aldrig att sånna här stunder aldrig kommer tillbaka utan alltid kommer att vara de förgånga?
De gör de hos mig.

Claesdotter.