awayfromthesun
Published by Matilda Claesdotter, 2010-07-12 @ 23:56:31Förut så funkade allt bra. Jag trivdes, ville vara med mig. Men just nu känns de sådär som de kan kännas. Energin, lusten till allt annat tappas när man förstår att de aldrig kommer att bli så, som man hade hoppats på att de skulle bli. Äh, ska försöka tänka bort de nu. Låtsas som att allt var som de var innan. Som att du inte alls påverkat mig på något sätt alls.
Jag ljuger.. jag kan inte alls tänka bort dig, inte de minsta. Du befinner dig i mina tankar ofrivilligt och jag vill inte ens ha dig där.
De är svårt att låta bli, ibland känns de som att man gör såhär, tillåter sig för att man hellre har den där lilla glädjen delad med de som gör ont, än att vara utan alltihopa. På ett sätt vill man inte glömma. De finns ju bara en du. Dig vill man komma ihåg.
Mitt hjärta och jag kommunicerar inte alls bra. Jag har sagt till henne att vi måste tänka logiskt. Felet med henne är att hon inte tänker alls utan bara känner de hon gör. Jag träffar på så många människor och jag tycker om väldigt få utav dom. Jag har svårt att fastna starkt för personer. Få ett begär att vilja ha någon runt omkring mig. Jag är annars en person som gillar ensamheten. Också börjar jag helt otippat känna så för någon. Alltid för någon jag kanske borde stängt av mig för.
Skulle kollat på film nu. Har varken ro eller lust till de. Tankarna snurrar bara runt. Har legat i en timma och tittat upp i taket och lyssnat på samma låt om och om igen.
Vet inte hur jag ska göra just nu. Låta allt vara som de är eller ta steget ifrån och sluta påminnas att du faktiskt finns. Om de nu är möjligt? De är när jag tänker såhär de känns i henne. De är ett tecken på att jag inte vill vara utan dig. Utan fortsätta tycka om på avstånd. Hjärtat pratar.
Jag är nog en person där prästen skulle kunna stå och säga på min begravning, she died of a broken heart..
Så känsligt litet hjärta. Stark på många andra sätt. Men inte när de kommer till att känna precis de hon vill. Då kan de inte stå emot, inte bygga upp murar.
Kan man tycka om någon på avstånd?
C.
Jag ljuger.. jag kan inte alls tänka bort dig, inte de minsta. Du befinner dig i mina tankar ofrivilligt och jag vill inte ens ha dig där.
De är svårt att låta bli, ibland känns de som att man gör såhär, tillåter sig för att man hellre har den där lilla glädjen delad med de som gör ont, än att vara utan alltihopa. På ett sätt vill man inte glömma. De finns ju bara en du. Dig vill man komma ihåg.
Mitt hjärta och jag kommunicerar inte alls bra. Jag har sagt till henne att vi måste tänka logiskt. Felet med henne är att hon inte tänker alls utan bara känner de hon gör. Jag träffar på så många människor och jag tycker om väldigt få utav dom. Jag har svårt att fastna starkt för personer. Få ett begär att vilja ha någon runt omkring mig. Jag är annars en person som gillar ensamheten. Också börjar jag helt otippat känna så för någon. Alltid för någon jag kanske borde stängt av mig för.
Skulle kollat på film nu. Har varken ro eller lust till de. Tankarna snurrar bara runt. Har legat i en timma och tittat upp i taket och lyssnat på samma låt om och om igen.
Vet inte hur jag ska göra just nu. Låta allt vara som de är eller ta steget ifrån och sluta påminnas att du faktiskt finns. Om de nu är möjligt? De är när jag tänker såhär de känns i henne. De är ett tecken på att jag inte vill vara utan dig. Utan fortsätta tycka om på avstånd. Hjärtat pratar.
Jag är nog en person där prästen skulle kunna stå och säga på min begravning, she died of a broken heart..
Så känsligt litet hjärta. Stark på många andra sätt. Men inte när de kommer till att känna precis de hon vill. Då kan de inte stå emot, inte bygga upp murar.
Kan man tycka om någon på avstånd?
C.
Comments
Trackback
