Claesdotters snapshots

Har varit "kalas" dagar i staden. Jag bestämde mig för att jag har börjat ogilla att känna mig onykter. När man tänker efter. Jag anser att jag är mig själv väldigt mycket även påverkad, en aning spontanare, en aning mer impulsiv och en aning otänkande inför visa saker. Sen släpper man alla dåliga tankar. Man befinner sig bara i nuet. Men de är väl dom där detaljerna som man kanske vill skippa. Jag vill göra saker för att jag vill de alla andra gånger också. När man är som man brukar. Nu blev de lite fel kanske, jag gör alltid saker jag alltid vill göra fast ibland kanske man handlar för snabbt? Man tänker liksom inte riktigt till.
Jag pratar nog även för mycket. Vill ha lika mycket att säga dagen efter eller lika lite att säga dagen innan.

Jag svamlar. Hur som helst så gick jag inte. Inte någon av dagarna. Är trött på att allt alltid ska se likadant ut. Trött på alla människor som befinner sig där. Vilka är dom? Vad gör dom där? Och vad vill dom? Och varför pratar du med mig nu?
Måste alkohol infinnas i allt för att de ska vara roligt? För att vi ska våga ta för oss? Så typiskt svenskt, så typiskt mellanmjölk. Lättmjölk. Eller kanske bara en standard?

Ikväll kanske jag drar dit för att se på fyrverkerierna och fallenutsläppen. Fina saker, fina toner med fina människor. Som mig och som dom.

Vem är du om du inte är honom?

---

Förövrigt har jag haft en trevlig lördag. Pizza och film med mamma. Handen som gungar vaggan. Jag blev lite småarg så de passade väl sig då med ett trevligt telefonsamtal. Sen kom lillebror och berättade om vad han varit ute på.
Sen kom Tobias Kegel förbi innan sin hemgång och jag trodde att de var någon helt annan som Schippen skulle springa fram till och hugga i benet då jag var ute och rasta honom. Som tur var de inte de. Och nu sitter jag här och tänker.
Sova nu.


Claesdotter.