Claesdotters snapshots

Jag skulle vilja skriva massor men jag väljer att låta bli. Jag mår bra av att skriva ner det, för då kan jag lämna och gå vidare, vända blad och övergå i nästa kapitel. Men jag väljer numera att låta det bero i mig själv. Jag lägger all tyngd på mig själv. Håller en fasad. Det mår alla bäst av. Någon gång hänger allas liv på en skör tråd, olika, men alltid någon gång. Jag har mitt och det kanske kommer oftare än andras men än så länge har jag viljan att stå emot. Eftersom någonting håller mig kvar. Någonting får mig att fortfarande vilja vända en sida i taget oavsett innehållet. Några får mig alltid att må riktigt bra och det är alltid det som räknas innan slutet.

Helgen är slut och första dagen på veckan är nästan förbi. Måndagar är alltid Måndagar. Meningslösa och helt utan någon som helst poäng. Tisdagar är bättre. Ett steg närmare i rätt riktning.

Har precis varit ute och vandrat i ett par snöiga skor och andas in lite ny luft in i mina lungor. Kände att hjärncellerna på halva sidan behöve detta. Nu ska jag ta en dusch, äta mat, mysa på mig ett par sköna kläder, lägga kudden under armen och gå 11 trappor och 7 steg in till mamma för filmkväll.

Tjing,
Claesdotter.