Claesdotters snapshots

Kan inte den här dagen bara ta slut? Hit och dit. Känns som jag levt på min cykel idag.
Först jobb, sen hem, sen mamma, missa möte, sen hem, sen åka och handla mat, sen in på hemköp, sen in på ica, åka på möte, sen hem, sen ica, sen mamma, sen hem och nu ska jag börja städa. Varje muskel i kroppen värker och de känns snart som huvudet ska lossna från roten (slutet av nacken). Kanske endå ska överväga och göra det där rycket hos en sån där läkare? Innan nacken slutar bära mig. Problemet med nackont är att det sätter sig i delarna runt omkring den också, så som huvud, axlar, armar, skulderblad och rygg. Hur som helst borde jag gå till en kunnig person men jag gör det inte, tänker alltid att de ordnar sig iallafall eftersom det stundevis blir bättre. Vilket miff!
Kom på mig själv förut cykla rätt ut i en fyrkorsning utan att direkt kolla mig runt omkring såg bara att det kom bilar från tre ställen. Jag i mitten, vilken sabla pannkaka det hade kunnat bli. Kan nu inte undgå att ge ifrån mig ett skratt.
Jag är inte självdestruktiv, oglad och känner mig heller inte olycklig, absolut inte olycklig, tvärt om, absolut lycklig! Men känner mig bara jävligt trött. Så trött att att det ibland känns som lugorna hamnar under ett cementblock. Jag andas inte riktigt utan håller igen. Jag vet ju vad det beror på. Nu har jag iallafall börjat äta kosttillskott för näringsbrist. Hoppas det hjälper mot denna trötthet. Kanske har jag gått och blivit gammal och har ont utav vårat ständiga mörker? Behöver solljus! Ge mig sommar, guld och gröna skogar, sanna sol.

Men jag ska inte klaga då jag lika gärna kunde ha suttit på afrikas väst kust och svultit ihjäl just nu.. Life is good!





C.