Claesdotters snapshots

Ja, bor man i en liten småstad(by) får man inte lyxigare hämtmat. Tur att det är 7,3 km till närmsta bankomat så att fettet får förbrännas lite. Krama mig och ta mig härifrån!

När jag satt på korvmojjen och väntade på min burgare upptäckte jag för min fasa att det inte fanns någon cola light. Kände hur mina små irritations monster började att föröka sig i kroppen och fick mitt framtida bemötande mot expetiden uppspelat i mitt huvud. En snäsig ton för att dom inte kan serva and make me pleased. Vem fan har inte cola light liksom?
Irritationsmonstren minskade snabbt när jag insåg vilken bitterfitta jag är. Det luktade fullkomligt sur fisk om mig. Jag stank. Såg hur jag istället med ett vänligt och glatt leende sa men då tar jag en loka citron istället och kände mig nöjd med det. Och oj vad mycket gladare jag kände mig. Jag gillar att vara en trevlig människa. Det är skönt att vara possitiv, man får ett inre lugn. Så nu ska jag verkligen försöka att sluta vara en bitterfitta. Vill min man äta på sin "kina" ska jag säga ja och ha en positiv inställning till att det faktiskt kan finnas andra goda rätter som jag inte ens har prövat och vadå? Donken finns ju alltid kvar, 24 timmar om dygnet. Så lär ju inte somna hungrig precis. Finns inte den tröjan i just den färgen jag hade velat ha ta den näst bästa och inse att det kanske faktiskt var en mening att jag inte skulle ha den. Jag måste börja lära mig att tänka om, snabbt. Och vara glad endå. Min trötthet gör mig mest bitter fittig så den ska vi försöka roda bot på också.

Pöss på er.