Claesdotters snapshots

Jag och min mamma har en väldigt bra relation, kanske mer unik än andras. Och ibland finner jag svaret genom att tänka såhär.

Oavsett om min mamma är den underbaraste och finaste människa jag känner och min pappa är motsatsen till det blev jag endå skapad av kärlek. Jag skapades för att dem älskade varandra så högt. Jag skulle bli deras kärleksgåva men som ni vet liksom jag blir saker och ting oftast aldrig som man tänkt sig. Ibland blir det till det bättre och ibland blir det även till det sämre. Och så blev det för oss. Vad som såg ut att komma bli en happily ever after saga förvandlades snabbt till en sådan händelse man inte tror ska drabba sig själv. Jag blir lika nollställd varje gång jag inser vem min pappa faktiskt är. Det kan inte vara sant?! Men resten är bara historia ifrån det förflutna. Och det finns egentligen ingen anledning till att fråga sig; varför just jag av alla andra? Man får aldrig något bra svar tillbaka. Men jag antar att det alltid kommer något gott ur det onda. Utan han kanske det blev så att jag och mamma kom närmare varandra och därför har dem starka banden till varandra som vi har? Det tror jag, och det gör mig endå glad att tänka så, för det hade jag inte velat vara utan! Det var jag och hon tillsammans enda från början, ja faktiskt enda in i magen. Tillsammans var vi starka och tog oss igenom det och så är det fortfarande!