Claesdotters snapshots

Saga har lämnat mig ensam med bottenskrapet. Jag ensam, med två dammråttor under sängen. Hon har ingen som helst lust att komma hem ikväll.(lockat med mat t.o.m) Också just ikväll när jag är helt ensam och skulle behöva lite värme i sängen. Då minsann ska hon vara ute och fria. Kan katterna här hemma på min gata förstå att det iallafall är 19 dagar kvar till mars. Kommer den där äckliga han katten igen ska jag personligen skära av hans små testiklar. Ingen rör min lilla chey.

Tog en dusch nyss och det fick mig att tänka. Tänka att när allt det här är borta ska jag börja ta hand om mig själv. Sparka mig själv i rumpan, försöka må bra,  sätta mål, bli stark, sätta ett högt värde på mig själv, göra rätt så jag slipper att behöva göra fel. Börja om från ruta ett. Jag längtar. Vill att om ett tag ska vara imorgon. När jag tänker såhär känns allt skönt. Inte jobbigt. Inte som att jag vill fly. Utan stanna och börja bygga. In glimma glädje infinner sig. För visst är det lite så att vi får det livet vi sätter oss för? Sen kan alla ha oerhörd otur och man tycker att livet är orättvist och man vill bara skita i allt. Men jag vill försöka.

Nu ska jag äta mina goda köttbullar som jag tillagade förut och en fruit coctail uppe på de, bon a petite !

C.