Claesdotters snapshots

När jag känner mig såpas nere och ensam inom mig och inte längre vill finnas till i denna världen, men endå att jag kan nå en ljuspunkt. Tänker jag alltid tillbaka på min gamla bästa kompis ord, Matilda tar du livet av dig kanske du  missar något riktigt riktigt bra och så började vi att fantisera ihop  något tillsammans efter att hon hade börjat berätta om min riktigt riktigt braia framtid. Det fick mig att se ljuset ännu tydligare och det gav mig ett hopp som hade försvunnit vid dem tillfällena. Och idag när jag tänker tillbaka på det får jag alltid en värme inom mig och ett leende på läpparna. Hon var så fin min vän och jag älskade henne mer än allt. Hon var alltid där, när det tog slut med min kille grät vi tillsammans, när jag blev sjuk grät vi tillsammans för vi inte trodde vi skulle kunna feste tillsammans längre, när famijen strula var hon min familj,  hon skulle offra sitt liv för mig medans jag skulle dra med henne ner i döden, ville ju inte vara utan henne(internt), vi försökta skolka tillsammans, badade i älven tillsammans, skrattade och grät tillsammans, bråka någon med mig bråkade dom med henne, det var en sann vänskap som inte växer på träd! Ta verkligen vara på en sådan för tyvärr gjorde inte jag det..