Claesdotters snapshots

Long time no see.

Nu är det evigheter sen sist. Men jag har verkligen inte förmått mig att skriva. Varje gång jag slagit upp ett dokument har de tagit emot och orden har fattats mig. Blir kanske så när man lever i en lögn.. Orden liksom fattas, man blir stum och kan bara tänka dom där tankarna och på smärtan i bröstet.

Nu efter en vecka lever jag redan ett nytt liv. Allt hemma ser annorlunda ut, jag ser annorlunda ut, flera kilon lättare, fysiskt och psykiskt.  Jag ser fram emot det som kommer att inträffa på sikt. Det finns inga botemedel mot hjärtekross men man måste leva i tanken, tanken om att saker och ting faktiskt kommer att bli bättre. Vilket dom blir till slut. Lev i tanken med mannen du alltid drömt om, hans sätt att behandla dig, hur han ser ut, hur han får dig att må och att han älskar dig när du förtjänar det som minst. Och tänk inte bara på mannen, för det handlar mest om dig och dig själv ensam. Alla nya dörrar som öppnas. Du kan vara precis den du är, utan att någon har en kommentar om de. Du kan vakna på morgonen och lukta sov-i-munnen utan att behöva bry dig om de. Du är faktiskt fri nu. Fri från allt jobbigt och fri ifrån det som fick dig att stanna kvar.

Man kan växa ifrån varandra, inse att man är för olika, värderar olika och destruktiv kärlek är inte kärlek på riktigt. Och vill han nu släppa taget om dig var det ingen riktig kärlek. För jag tror att den riktiga kärleken varar för evigt. Den växer till en stark vänskap som ingen någonsin kommer att kunna bryta. Och kom ihåg, inget av det här beror på dig, du var bara menad för någon helt annan <3

Back on track babies, and I will never look back ;)